Pojken och kungen

Allahs Budbärare (Allahs frid och välsignelser vare med honom) sa:

”Bland människorna före er fanns en kung som hade en magiker. När magikern blev gammal sa han till kungen:

’Jag har nu blivit en gammal man. Ge mig en pojke så att jag kan lära honom magi.’

Så kungen sände honom en pojke som skulle lära sig magi. Varje gång pojken var på väg till magikern, stannade han och satt en stund med en munk och lyssnade till dennes tal. Han brukade beundra det. När han gick till magikern, passerade han munken och stannade där med honom. När pojken hälsade på magikern slog denne honom. Pojken klagade om det hos munken. Munken sa till honom:

’När du är rädd för magikern, säg till honom: ’Mitt folk höll mig upptagen’, och när du är rädd för ditt folk, säg till dem: ’Magikern höll mig kvar’.

Pojken gjorde så ett tag.

En dag kom en enormt stor varelse (djur) på vägen, och människorna kunde inte komma förbi.

Pojken sa:

’Idag kommer jag att få veta om magikern är eller munken är bäst.’

Så tog han en sten och sa:

’O, Allah! Om handlingarna och gärningarna som munken gör är mer omtyckta av Dig än dem som magikern gör, så döda den här varelsen så att människorna kan passera.’

Sedan träffade han djuret med stenen, det dog och människorna kunde passera. Pojken kom till munken och talade om för honom vad som hade hänt. Munken sa till honom:

’O, min son! Idag är du bättre än mig. Du har gjort i handling det jag kan se. Och du kommer att bli prövad. Om du blir förhörd, så berätta ingenting om mig.’

Pojken brukade behandla människor som plågades av blindhet, spetälska och andra sjukdomar. En blind hovman till kungen hörde om pojken. Han kom och hade med sig en hel del gåvor till pojken, och sa:

’Alla dessa gåvor är till dig på det villkoret att du botar mig.’

Pojken sa:

’Jag botar ingen. Det är endast och blott Allah som botar människor. Om du tror på Allah och åkallar Honom, så kommer Han att bota dig.’

Mannen trodde på Allah, och Allah botade honom.

Hovmannen kom senare till kungen och satte sig på den plats där han brukade sitta. Kungen frågade honom:

’Vem har gett dig synen tillbaka?’

Hovmannen svarade:

’Min Herre (Allah).’

Kungen sa:

’Har du skaffat dig en annan Herre än mig?’

Hovmannen sa:

’Min Herre och din Herre är Allah.’

Kungen höll fast honom och fortsatte att plåga honom tills han informerade honom om pojken. Så pojken blev hämtad. Kungen sa till honom:

’O, pojke! Har din magi blivit så omfattande att du kan bota blinda och spetälska, och göra så här och så här?’

Pojken svarade:

’Jag botar ingen. Det är endast och blott Allah som botar.’

Kungen tog tag i honom och fortsatte att plåga honom tills han berättade om munken. Munken blev hämtad, och de sa till honom:

’Ge upp din religion (omvänd dig).’

Munken vägrade att omvända sig. Då beordrade kungen fram en såg, och de satte den mitt på hans huvud. Huvudet sågades, tills munken föll, delad i två delar.

Sedan blev hovmannen hämtad, och man sa till honom:

’Ge upp din religion (omvänd dig).’

Hovmannen vägrade att omvända sig. Så sågen blev placerad mitt på hans huvud, som sågades tills han föll, delad i två delar. Sedan blev pojken hämtad och man sa till honom:

’Ge upp din religion (omvänd dig)!’ Pojken vägrade att omvända sig. Kungen beordrade då några av sina hovmän att ta pojken till ett berg. Han sa:

’Gå upp till toppen med honom och se om han omvänder sig (från sin religion). Om inte, så släng ned honom.’

De tog honom, gick uppför berget och pojken sa:

’O, Allah! Rädda mig ifrån dem på det sätt du vill!’

Då skakade berget och alla ramlade ned. Pojken kom gående till kungen, som frågade honom:

’Vad gjorde de som följde med dig?’

Pojken svarade:

’Allah har räddat mig ifrån dem.’

Kungen beordrade då några av sina hovmän att ta pojken ombord på en båt, ut till mitten av havet. Han sa:

’Om han omvänder sig ifrån sin religion, väl och bra, om inte, kasta honom i havet.’

De tog honom och han sa:

’O, Allah! Rädda mig ifrån dem på det sätt du vill!’

Då kantrade båten och alla hovmän drunknade.

Sedan kom pojken gående till kungen. Kungen sa:

’Vad gjorde de som följde med dig?’

Och pojken svarade:

’Allah har räddat mig ifrån dem.’ Han sa vidare till kungen:

’Du kan inte döda mig förrän du gör som jag har beordrat.’

Kungen sa:

’Vad är det (som du beordrar)?’

Pojken sa:

’Samla alla människor på en plats, och bind fast mig över en stam (på ett träd). Ta sedan en pil ur mitt koger, sätt den i bågen, och säg: ’I Allahs namn, pojkens Herre’ – och skjut mig. Om du gör så kommer du att döda mig.’

Så kungen samlade alla människor på en plats, och band fast pojken över en stam. Sedan tog han en pil ur pojkens koger, satte den i bågen och sa:

’I Allahs namn, pojkens Herre.’ Sedan sköt han iväg pilen.

Pilen träffade pojkens huvud, och pojken satte sin hand över den plats på huvudet som träffades. Sedan dog han. Människorna utropade:

’Vi tror på pojkens Herre! Vi tror på pojkens Herre! Vi tror på pojkens Herre!’

Kungen kom, och det blev sagt till honom:

’Detta är vad du var rädd för, vid Allah! Det som du var rädd för har fallit över dig, människorna har börjat tro på Allah.’

Så kungen beordrade att det skulle grävas djupa diken vid början av vägarna, vilket blev gjort. Sedan tändes det eldar i dikena, och kungen beordrade att de som inte omvände sig ifrån sin religion skulle bli kastade i diket. Så blev det också.

Sedan kom en kvinna med sitt spädbarn. Hon drog sig tillbaka från diket, men barnet talade och sa:

’O, mor! Ha tålamod, du har sanningen.’

Så hon kastade sig själv i diket, i elden med sitt barn, för att få vara med martyrerna i Paradiset.”