Tema historiska hjältar - vägen från Andalus




Den muslimska eran i Andalus producerade många framsteg inom flera olika vetenskaper. Utvecklingen i landet anses även vara det som fick Europa att komma ut från den mörka medeltiden till Renässanen. 

Stora bibliotek var ett bevis av kunskap och det finns berättelser om en man som bytte 72 hektar för en bok. En annan sa att den som hämtade en bok som inte fanns i hans bibliotek skulle få dess vikt i guld. 

Till och med pojken på gatan kunde läsa. Andalusien producerade de bästa inom matematik, vetenskap, astronomi, kemi och läkekonst. Förutom deras fantastiska arkitektur och agrikultur. Än idag resa man från världens alla hörn för att se dessa byggnader och trädgårdar. 

Ibn Feras såg en yngling med en konstig dräkt på sig som kastade sig ut från minaretet och flög. Till hans förvåning liknade ynglingen en fågel och gled istället för att falla platt till marken. I sin fascination och som vetenskapsman, som bland annat kom på hur man gör kristall från sand. Han studerade fåglar och byggde tillslut sitt eget glidflyg. Med trä, siden och fjädrar stod han vid toppen av ett berg med folk nedanför i väntan. Han väntade på rätt vind och sedan hoppade han från klippan och flög i luften men han hade glömt det viktiga momentet med landningen. Han kraschar mot marken och lever sina sista år men ryggont. Tyvärr försvann många av de vetenskapliga upptäckterna nr de kristna tog över och brände hundratusentals böcker. När kristna tog över muslimska städer brändes mycket litteratur men en hel del översattes av språkkunniga munkar. Läs mer om vetenskapen och islam i denna text från Illustrerad vetenskap. 

Vi börjar resan mot slutet 250 år innan inkvisitionen.

Spanien är nu uppdelad i städer och områden med olika ledare. Ummaht var splittrat och man tänkte på sig själv. Kristna hade kontroll över områden i Norr och väntade på en öppning att erövra hela Spanien. De muslimska ledarna såg dock sina egna bröder som värre fiender och sökte allianser med de kristna. Regenten över Granada (har hört och läst olika vem det var men här skriver jag ibn al Ahmar men kan vara någon annan) vände sig till den kristne Ferdinand 3, som härskade över Castile. Han sökte allians med de honom för att stärka sin egen postition mot de andra muslimska ledarna. Ferdinand lade 4 villkor på Ibn al Ahmar; 

1. Ibn al Ahmar ska betala jiziya till de kristna.

2. Ibn al Ahmar får aldrig kriga mot kristna.

3. Ibn al Ahmar ska ge över mark till Ferdinand. De tänkte ofta att de gav obetydliga platser men ger man ett finger förlorar man snart sin hand. 

4. Ibn al Ahmar skulle attackera tillsammans med Ferdinand mot den fiende som Ferdinand bestämde. 

Vem attackerade man först? Självklart muslimer...så man attackerade den muslimska staden Seville. Armen som attackerade var ibn al Ahmar, muslimsk arme mot muslimerna i staden. För att hjälpa sin kristna allians. Efter 6-7 månader föll staden och man gick in och våldtog kvinnorna och dödade männen och barnen. 400 000 muslimer utvisades som återvände till Marocko då de inte hade någon annanstans att ta vägen. Mosken sprinklades med vin och gjordes om till en kyrka. 

SobhanAllah, det var inte bara ibn al Ahmar som var korrupt utan även hans arme. En muslim får inte kriga mot en annan muslim. Det sorgliga i historien är att vi kommer att se detta ske om och om igen. Man ska lära sig från historien och om man inte gör det så kommer man göra samma misstag igen. Det står i Koranen; 

Gud förändrar inte människornas villkor, förrän de ändrar sitt sinnelag; 13:11

Det vi vet är att Ibn al Ahmar och folket under honom hade börjat efterlikna de kristna i klädsel, hår och sätt. Musik och alkohol var vanligt bland eliten. En Emir sa en gång vi adhan, "Jag önskar de skulle kalla till alkhol istället." Wa Allaho mostan. Vi muslimer får inte efterlikna de otroende för tillslut kommer även våra hjärtan att älska dem istället för muslimer. 

Ibn al Ahmar tog över Seville med korset och han var den som lade korset på mosken i staden för att följa sina kristna härskare. Varför gjorde han detta? Ibn al Ahmar älskade denna värld, Medan hans arme attackerade muslimer byggde han 300 trädgårdar där man grävde åar och gjorde artificiella öar. Han byggde stora bibliotek och vackra mosker. Några år senare kommer han ihåg sin bakgrund när makten håller på att rinna ur hans händer. 

Efter Ferdinand 3 tog Alfonso 10e över och han var en slug, falsk man. 1085 tog han över Toledo och hans framfart och ondska slutade inte där. Vi ska inte tro att de var snälla när de erövrade. Man våldtog muslimska kvinnor, dödade barn och tog slavar. De slavar som inte blev sålda eller kunde frige sig själv fick tungan avklippt, ögonen utpetade och blev dragen i bitar av hundar. Alfonso tog med sin gravida fru och krävde att hon skulle föda i mosken när de erövrade Cordoba. 

Al Motamid förstod att han inte kunde klara sig mot Alfonso och förnedringen och föstörelsen var stor så han ber al morabiton från Marocko om hjälp.  Han ville inte vara den som blev ihågkommen i historien som den som förlorade Andalus. 

I Marocko fanns en ökänd arme av krigare - al morabiton. De leds av den lärde och gudsfruktiga mannen Jusuf ibn Tashafin. Med Allahs hjälp ska de kunna besegra Alfonso och hans kristna styrkor. De andra frutkade att om de bjöd in denna arme skulle de inte bli av med dom. Samma dilemma som fått ummaht att splittras. De är alla rädda att bli av med tronen. Motamid säger, "Jag har ingen önskan att bli ihågkommen som den man som förlorade Andalus. Jag vill inte bli förbannad vid av imamer. För min del är jag hellre kameluppfödare i Afrika än grisuppfödare i Castille." Med dessa ord och sitt beslut visade han att islam var viktigare än makten.

Med tusentals krigare, 5000, kom Jusuf över vattnet till muslimernas hjälp. Han gav Alfonso tre val, islam, jiziyah eller krig. Alfonso sa att de skulle vänta med att kriga till måndagen då muslimernas heliga dag var fredag, judarnas lördag och de kristna söndag. 1086 vid fajr på fredagen kommer Motamid ridandes på sin häst och sa att de kristna trupperna var på väg. När Jusuf är på andra rakah i fajr attackerar Alfonso själv de beende muslimerna. Morabiton slänger sig på hästarna och organiserar sig i tre grupper. Jusuf var en framträdande militärstrateg och fastän de blev påkommna mitt i bönen så vände de underläge till seger. När Jusuf reser över vattnet en tredje gång för att hjälpa de muslimska emirerna i Spanien har han fått nog av deras hyckleri och lömskhet att han tar över Andalus etablerar Morabiton empiret som varar i några hundratals år till. Motamid fick leva i exil i Marocko.

Samma sak som skett upprepar sig senare i historien man säljer ut sig själva och senare ger en Emir bort kuststäderna och på så sätt förhindrade man att någonsin få hjälp från Marocko igen. 

26 år innan Andalus föll styrdes av svaga ledare men en viktig anledning till att muslimerna fortfarande var kvar var för att de kristna också var splittrade. Nu ändrades detta när ett giftermål mellan Ferdinand och Isabella tog plats, två kungahus. Och hon hade kravet att de skulle fullborda giftermålet förrän de tagit över palatsen i Granada. De förbereder sina armer för attack.

Muslimerna styrs av två bröder med stora konflikter, Ghalib billah och Adaghal. Tillslut kommer de överens om att de ska dela den största muslimska staden, Granada, i två, Det var muslimernas stolthet. 

Ghalib billlah hade en muslimska fru som hette Aisha och de hade en son, Saaghir. Med sin kristna konkubin hade han en son som hette Abdullah. Denna kvinna var en spion för de kristna som fått uppdraget att infiltera och få muslimerna att ge över Granada. Hon övertalade sin man att låsa in Aisha och hennes son i ett torn. Som en film! Abdullah skulle bli ledare men muslimerna i staden vägrade då de inte ville ha sonen till en kristen kvinna som ledare. Saghir får makten och slänger ut sin far från staden. 

Saghir enar Granada. Året innan staden föll står de kristna utanför portarna. Det fanns inga andra sätt än krig fastän Saghir inte ville det. En mujahid och modig man i staden, Mosa al Ghassan, fick folket med sig för att försvara staden. I 7-8 månader håller de stånd. Kungen och drottningen skickar ett bud till Saghir där de ger honom löften; 

De ska inte skada honom eller hans barn. Han ska få fruar och barn osv. Saghir tyckte det lät bra för sin del men innna han gav sig hade han två villkor; Drottningen och kungen måste svära på Allah att de ska uppfylla sina villkor och Påven måste vara vår domare. Ya Allah! Som om dessa kuffar bryr sig om de svär på Allah och påven är på deras sida. 

Mosa al Ghassan hade en khutbah och försökte förhindra detta men det gick inte men han och en liten grupp muslimer fortsatte kriga tills de fick shahada. 

Saghir räckte över nycklarna och när han lämnade staden och såg ner på dess skönhet från bergen började han gråta. Han lämnade den vackraste staden och kunde inte hålla tillbaka tårarna. Hans mor sa några välkända ord i historien, "Du gråter som en kvinna över den stad du inte kunde försvara som en man." 

1492 är det år då muslimerna förlorade Spanien, efter mer än 800 år i landet. Nästa vecka ska jag berätta om vad som hände sen. inshAllah. 

Utmaning; 

Amr ibn Awf återberättar att Profeten sa; 

"Vid Allah, det är inte fattigdom jag fruktar för er utan jag fruktar att ni kommer att få denna världs rikedomar, på samma sätt som de som kom innan er fic. Ni kommer att tävla om det precis som de som var innan tävlade om den och det kommer att förstöra er som det förstörde dem.                   Ṣaḥīḥ al-Bukhārī 2988, Ṣaḥīḥ Muslim 2961

Denna hadith tänker jag på när jag hör om hur muslimerna förlorade Spanien efter att ha varit där i hundratals år. Landet blomstrade i skönhet och kunskap men människornas hjärtan älskade makten och denna värld mer än Nästa. Mutamid blev kär i en slavinna som svarade tvättade kläder vid ån när han reciterade poesi. Istället för att hans kompnajon svarade honom fick han ett svar från denna kvinna som han blev kär i. Han köpte henne fri och de gifte sig. När hon älskade snö lät han dalen utanför Cordoba planteras med mandelträd så när blommorna föll var marken vit som snö som hon kunde vandra omkring i. Från fattigdom till rikedom och i slutändan blev hon landsförvisad och slutade sina dagar med att väva tyger i Marocko.

Vi kommer ibland in på giftermål och ett mål för många unga är att gifta sig rikt. Jag brukar påminna oss om hadithen; 

“A woman may be married for four things: her wealth, her lineage, her beauty and her religious commitment. Seek the one who is religiously-committed, may your hands be rubbed with dust (i.e., may you prosper).” Bukhari 4808, Muslim 1466

Påminner oss om att vi måste lita på att Allah ger oss det som är bäst för oss. Rizq är skrivet. För en del av oss kan för mycket rikedomar få oss längre ifrån islam och för en del kan fattigdom göra samma sak. Vi strävar efter att få rizq men inte låta det bli vår största prioritet utan det ska alltid vara islam. 

Dunya och kärlek till dunya kan ta över våra hjärtan. Som muslim avhåller vi oss inte helt från dunya men vi ska inte heller tillåta dunya bosätta sig i våran hjärtan. 

Pyssel; 

Min grupp har blivit så stora nu så vi pysslar mer individuellt utifrån vad varje person vill göra. En del bakar fika åt oss andra kanske gör pärlor eller gör lera. Ibland tar jag med mig något färdigt men det finns andra material i vår lokal så de får välja vad de vill. Men pysslet kommer inte ha direkt koppling till vad vi pratar om längre. 

Den här gången gör vi tvål tillsammans för det var faktiskt något som vi muslimer var först med att använda och sprida. Renlighet och något vi ska tala om mer nästa vecka i fortsättningen om inkvisitionen. 

Länkar; 

Lost Kingdom of al-Andalus -rekommenderar

Muslim Spain . Adnan Rashid

The rise and fall of al Andalu Muslim Spain - Tawfique Chowdhury

Tidslinje

Dunya i våra hjärtan - muhammed west

Owning Dunya - Yasmin Mogahed



Kommentarer

Populära inlägg