Surah al-Bayyinah

När jag läser denna surah tänker jag på Salman al-Farisi vars berättelse speglar en resa mot Allah på ett speciellt sätt. Eftersom jag bara ger barnen ett a4 fick jag korta ner texten en del och

En sökare efter sanningen

Salman al-Farsi var en man som reste långt för att söka efter sanningen. Han växte upp i Persien med ett folk som dyrkade elden. Ibland fick Salman det fina uppdraget att vakta elden så att den inte slocknade, för elden var deras gud. Aldrig hade han hört om andra religioner eller gudar förrän han gick förbi en kyrka och hörde folket be.

”Vid Gud”, sa han, ”det här sättet är bättre än vårt. Jag ska inte lämna dem förrän solen går ned.”

När Salmans fader fick höra vad som hänt låste han in honom i huset med kedjor vid fötterna. På något sätt lyckades Salman sända ett meddelande till kyrkan och bad om hjälp att ta sig till Syrien. När en karavan lämnade Persien var Salman med på resan.

Under många år tjänade han den kristna kyrkan och träffade många präster och biskopar som lärde honom det de visste. Det var under dessa år han fick höra talas om den Profet som skulle dyka upp i Arabien. Det var den Profet som Gud skrev om i Bibeln. Där stod det att han skulle vara en ärlig man som aldrig använde folkets allmosor till sig själv men däremot tog han emot gåvor. 

På sin resa till Arabien blev han lurad och såldes som slav till en judisk man från Medina. Det var så Salman blev slav i Medina. Staden med palmträd stod framför hans ögon precis som de kristna beskrivit platsen som den sista Profeten skulle bo i. Nu väntade en tid av hårt jobb som slav.

En dag när Salman var uppe i ett dadelträd och jobbade åt sin ägare fick han höra att en man som kallade sig Profet var på väg från Medina. Samma kväll tog han med sig några dadlar och gick för att se om han var den Sista Profeten. 

”Jag har hört att ni är en rättfärdig man. Du och dina kompanjoner ser ut att behöva dessa dadlar bättre än mig. Ni får dem i allmosor av mig”, sa Salman. Profeten Muhammad lät de andra äta men åt inga dadlar själv.

Nästa dag var Salman tillbaka med nya dadlar. ”Du åt inte från mina allmosor igår men det här är en gåva till dig. Varsågod”, sa han varefter Profeten åt dadlarna tillsammans med sina kompanjoner. Salman visste att mannen han satt med var det Sändebud Allah berättat om i Bibeln. Det var en ärlig mans ansikte han hade framför sig som inte tog från folkets allmosor. Den dagen blev Salman muslim och när man frågade om hans namn svarade han; 

”Jag är Salman, Islams son från Adams barn.”

Må Allah vara nöjd med honom. 

Böcker är det andra jag tänker på i denna surah - om tidigare skrifter och om det sista budskapet - Koranen. Som pyssel använde vi oss av gamla skönlitterära böcker som jag skurit ut med rakblad. När man limmar ihop sidorna (inte en och en utan på kanterna så får man en hemlig gömma inuti boken. Barnen fick sedan dekorera böckerna som de ville med målarfärg och andra roliga och fina saker. Det var uppskattat av dem då de fick ett hemligt gömställe att förvara saker från nyfikna syskon. 

Säg till om ni vill ha hela texten och koran i utskriftsvänligt format....