måndag 23 januari 2017

Lite ur seerah....

Det jag gör är främst riktade till mina egna barn. När de blev äldre saknade jag texter som skulle få dem att förstå hur islam började. Hur miljön och livet var för de första muslimerna. Vi kan tycka att livet som muslim i väst är tufft men om vi går tillbaka till seerah blir vi snabbt övertygade om att så inte är fallet. Denna känsla ville jag förmedla till mina barn så jag satte mig ner och började skriva...det är bara en absolut början och jag har ingen aning om det någonsin kommer att bli färdigt men du kanske också har lite äldre barn som du vill kunna läsa en berättelse som får tårar att falla..

Om du ser fel eller tycker att jag tagit mig för många friheter i texten för att göra den levande så säg till. Det är vår skyldighet gentemot varandra!!!! Må Allah belöna dig. 

Ett litet utdrag om Khabbab ibn Arrat. 

Det var inte bara Profeten Muhammad som hade det svårt. Fastän Quraish behandlade Profeten illa så var det värre för andra muslimer som inte hade skydd av en stam eller någon mäktig ledare. Svårast var det för slavarna.

Värmen från elden sved i ögonen när slaven Khabbab ibn Aratt förde in klingan i elden. Det var nu många år sedan han köpts som slav på marknaden av Umm Anmar. Sedan hade han gått som lärling hos en smed för att lära sig göra svärd. Nu stod han vid Umm Anmars verkstad och tillverkad gedigna svärd som hon tjänade pengar på.

Ryktet om Profeten Muhammads ord hade även nått Khabbab och han visste att de var sanna. Det måste finnas en morgondag efter den svarta natt som araberna levde i. Orättvisorna var för många för att kunna räknas men nu var en förändring på väg. Khabbab lyfte hammaren för att forma det varma stålet. Leendet bredde ut sig över ansiktet när han tänkte på gårdagen då han vittnat om att Allah är En och att Muhammad är Hans Sändebud. Ljudet av hammarens slag ekade i öronen och lämnade ute alla andra ljud från marknaden. Värmen från smedjan fick pärlor av svett att rinna längst med pannan. Känslan av att inte vara ensam fick honom att titta upp för att stå öga mot öga Umm Anmars bror, Sibaá. Verkstaden fylls snabbt av flera unga män. 

”Vi har hört rykten om dig som vi inte vill tro på”, sa Sibaá efter att ljudet av det sista slaget klingat av.
”Vad är det?” frågade Khabbab samtidigt som han drog med handen över pannan.
Sibaá tog ett steg närmare, som om han ville skrämmas. ”Vi har hört att du har gett upp din religion och att du istället följer den där mannen från Banu Hashim (Muhammad).”
”Jag har inte gett upp min religion”, svarar Khabbab lugnt. ”Jag tror bara på En Gud som inte behöver hjälp från andra gudar. Jag tar avstånd från era gudar och jag tror att Muhammad är Allahs tjänare och Sändebud.”
Knappt hade han hunnit klart meningen förrän de unga pojkarna var över honom. Det var inte slagen som var värst utan det glödande järnet som de brände honom med. Lukten av bränt kött spred sig i det trånga utrymmet. Medvetslös föll han till marken. Slagen fortsatte att hagla över den muskulösa kroppen. En blodig, livlös kroppen var allt som fanns kvar på det stampade jordgolvet när männen lämnade smedjan.

Men tortyren mot Khabbab hade bara börjat.... 

Ni hittar mer här..

Nu när vi muslimer blivit fler hoppas jag att vi snart får se våra egna muslimska författare som kan skildra muslimernas historia och bidra till kunskap, stolthet och förståelse till den muslimska generation som växer upp här. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar