Sawdah bint Zamah

Över två år hade gått efter Khadijas död och Profeten Muhammad saknade henne fortfarande väldigt mycket. Han var ensam med sina fyra barn samtidigt som Quraish blev elakare och elakare. Så en dag kom en kvinna och frågade Profeten Muhammad om det inte var dags för honom att gifta sig. 

Profeten Muhammad undrade vem som skulle vilja hjälpa honom att ta hand om fyra döttrar. 

Kvinnan berättade då om Sawdah. Hon var varken ung eller vacker, men stackars Sawdah, hennes man hade dött och nu var hon tvungen att bo hos sin elaka familj som inte var muslimer. Profeten Muhammad tyckte synd om henne och gick med på att gifta sig.

Folket i staden undrade hur en gammal kvinna utan skönhet kunde ersätta den nobla och vackra Khadija. De förstod inte att Profeten hjälpte en annan muslim på det här sättet. Hon fick ett fint och värdigt liv i Profetens hushåll. Sawdah blev en nära vän till Profeten Muhammad som fick honom att skratta många gånger då hon ofta var glad och hjärtlig.

Profeten ville så gärna hitta en plats där muslimerna kunde vara i fred. Där de kunde be till Allah utan att någon gjorde dem illa. En dag gick han till en stad som heter Taif för att berätta om islam. Ingen i staden lyssnade istället jagade de ut Profeten Muhammad från staden. Stenar haglade över honom och hans vän Said när de flydde därifrån. Profetens fötter blödde efter att han sprungit barfota på den hårda marken, kroppen var full med sår. Men Profeten Muhammad kallas för barmhärtighetsprofeten. Fastän de varit så elaka kunde han inte vara elak tillbaka. Bergens ängel sa att de kunde förstöra staden med bergens stenar om han ville men Profeten Muhammad svarade, ”Nej, jag hoppas att människorna i staden ska dyrka Allah en dag.” 

Och tänk det gör dem än idag! 

Utskriftvänligt format hittar ni här.