Mariam bint Imran

Marym bint Imran   

                

För länge sedan levde en kvinna som hette Hannah. Hon var gift med Imran. De var båda goda människor som älskade Allah. När Hannah blev gravid lovade hon att barnet hon bar i sin mage skulle tjäna Allah. Hon födde en flicka som fick namnet Maryam.  

Allah besvarade Hannahs bön för Maryam växte upp i Allahs hus. Hon var en vacker, rättfärdig och god människa.

Maryams farbror, Zakaria, var präst i det judiska tempel som Maryam växte upp i. Det var han som tog hand om henne. Ibland gick han till hennes rum för att se om hon behövde något. Ofta fann han att hon åt frukter, som bara fanns på sommaren, mitt i vintern. På vintern åt hon frukter som bara fanns på sommaren.   

”Åh Maryam! Vart har du fått denna mat ifrån”, frågade han förvånat.

”Från Allah”, svarade Maryam, ”för Allah Han ger vad Han vill till den Han vill.”

En dag skickade Allah en ängel till Maryam som sa, ”Jag är här för att ge dig nyheten om en helig son. Hans namn kommer att vara Isa. Isa kommer att bli en viktig profet som kommer att bli hedrad både i detta liv och i Nästa. Isa kommer att tala redan som baby”, sa ängeln som kom i form av en vacker man.

Maryam blev chockad. För hur skulle hon kunna få en son när hon inte hade någon man.

”Allah skapar som Han vill. När Han vill något så säger Han bara ”var” och sedan är det”, sa ängeln.

När barnet växte i Maryams mage tog hon sina saker och begav sig av bort från staden. För ingen skulle förstå hennes situation. Ingen skulle tro vad som hänt. Hon hade blivit gravid utan att vara gift.

När tiden var inne kände Maryam värk i magen. Barnet ville ut. Hon lade sig under ett palmträd för att få skugga från solen. Hon var ledsen, ensam, trött och långt borta från familjen.

”Var inte ledsen, för din Herre har skänkt dig en liten bäck med vatten för att hjälpa dig”, hörde hon en röst säga.

När hon tittade ner såg hon lite vatten rinna fram. Vattnet var svalt och rent. Det släckte hennes törst och gjorde henne ren när hon tvättade sig. Rösten bad henne skaka trädet. När Maryam skakade det föll färska dadlar ner till henne. Med både mat och vatten kände hon sig bättre till mods. Rösten sa till Maryam att lova att inte tala med någon hon träffade. Maryam lovade det.

Så födde Maryam lilla Isa. Så fort hon kände sig starkare tog hon sitt barn i armarna och begav sig in mot staden. Folket hade inte sett henne på flera månader, nu när hon kom med en liten baby i sina armar samlade de sig runt henne. De trodde att hon gjort något hemskt. Hon hade fått barn utan att vara gift. De blev arga. De påminde henne om att hennes föräldrar var bra människor som aldrig skulle göra något sådant. De sa att hon skämt ut dem och hela staden.

Maryam ville så gärna säga att hon var oskyldig men hon höll sitt löfte till Allah och var alldeles tyst. Istället bad hon för sig själv att Allah skulle hjälpa henne. Fler och fler människor kom. Tillslut lade hon ner Isa i en vagga och pekade mot honom.

”Hur ska vi kunna prata med ett barn som ligger i vaggan?” skrattade folket. Isa såg på folket sedan öppnade han sin mun och sa, ”Jag är Allahs tjänare. Han har gett mig uppenbarelsen och gjort mig till Profet. Han har välsignat mig vart jag än går. Han har beordrat mig att be och ge allmosor så länge jag lever. Allah har gjort mig snäll mot min mor, inte jobbig eller hemsk. Därför, är det fred den dag jag föddes, den dag jag dör och den dag jag återuppstår på Domedagen.”

Det blev alldeles tyst. Folket förstod att ett mirakel hade skett. Isa var Allahs Profet. Han var en speciell man och Maryam var en speciell kvinna. Må Allah vara nöjd med dem båda. Amin!