Ormen i grottan - Strumpormar

Vi fortsatte med temat Profeter med flickorna i pysselgruppen men vi riktade in oss på Profeten Muhammad (frid över honom). Vi talade om kärleken som sahaba kände för Profeten Muhammad (frid över honom) och hur de offrade allt för hans säkerhet. Under hijrah spelar just barn en stor roll för skyddande av honom, Ali sover i hans säng, Asma och hennes bror kommer med mat osv. Pysslet bygger på berättelsen i grottan under hijrah; 

"...De gick vidare till Abo Bakrs hus, men även han var borta. Abo Bakrs dotter, Esma, öppnade dörren och utan att avslöja någonting avfärdade hon de otrogna. Hon var inte ett dugg rädd utan tvärtom mycket lugn, vilket gjorde Abo Jahl rasande. Han slog till henne så hårt att hennes örhänge flög bort från örat.

Profeten visste att Quraish skulle göra allt för att finna honom, därför begav han sig söderut på en väg som ledde mot Jemen, istället för mot norr i riktning mot Medina. Efter att de gått ungefär 8km nådde dem ett berg som kallas Thawr. Profetens skor var slitna och en del säger att han till och med gick på tårna för att inte lämna spår efter sig. Abo Bakr bar Profeten upp för berget till grottan som även den kallas Thawr.

Abo Bakr gick först in i grottan för att försäkra sig om att det inte fanns något som kunde skada Profeten. Hålen i grottan, där ormar och skorpioner kunde finnas, stängde han igen med tygbitar som han rivit loss från klädseln. När allt var färdigt bad han Profeten stiga in i grottan. Profeten somnade omedelbart med huvudet i Abo Bakrs knä. När Abo Bakr fick syn på ett otäckt hål stoppade han in sin fot i den. Plötsligt blev Abo Bakr stucken av ett giftigt djur. Trots att smärtan var intensiv rörde han sig inte ur fläcken för att inte väcka Profeten, tårarna rullade dock ned för Abo Bakrs kinder och ner på Profetens ansikte. Tårarna som droppat ned väckte Profeten och då såg han att Abo Bakr hade ont. Han tog lite saliv från sig själv och satte på skadan, och smärtan försvann omedelbart.

I tre nätter gömde de sig i grottan; fredag, lördag och söndag. Abo Bakrs son Abdullah kom till dem varje kväll efter skymningen för att stanna med dem över natten. Samtidigt höll han dem underrättade om Quraish planer. Tidigt varje morgon återvände han till staden för att inte väcka misstankar. Även Abo Bakrs frisläppte slav Áamir bin Fuhaira hjälpte dem genom att låta de får han vallade sova utanför grottan. Fåren dolde Abdullahs fotspår samtidigt som de gav färsk fårmjölk att dricka varje natt. Det som blev kvar värmde de på dagen med hjälp av varma stenar. Strax innan soluppgången förde han flocken till andra marker.

Meckas ledare kallade samman till ett krismöte för att bestämma nästa drag för att ta fast de två männen. De stängde av alla vägar som ledde ut från Mecka och lät män med mycket vapen och utrustning vakta varje utväg. De utsatte en belöning på 100 kameler till den som lyckades tillfångata eller döda Abo Bakr och Profeten Muhammed. Ryttare, infanteri och spårare som kände till vägarna i landet sattes in i sökandet efter de två kompanjonerna.

Fienderna närmade sig till slut grottan som de två befann sig i, och när de stod utanför grottans öppning viskade Abo Bakr, ’Åh Allahs sändebud! Han tittar på oss.’ Profeten svarade honom lugnande; ’Vad anser du om de två varav Allah är den tredje?’

" ...[Han var] den andre av de två [som tog skydd] i en grotta och han sade till sin följeslagare: "Var inte rädd - Gud är med oss!" Och Gud lät ett djupt lugn falla över honom och styrkte honom med en för er osynlig härskara och förtog kraften i förnekarnas ord - Guds ord har all kraft, all styrka. Gud är allsmäktig, vis."   [al-Tawbah 9:40]

Änglarnas vingar dolde de två från de otrognas syn. Fienden var bara några steg ifrån dem, men Allah är den bäste Beskyddaren.

För mer detaljer kring historien tryck här.