Profetens liv innan Profetskap

Profeten Muhammad flyttade hem till sin mamma, Amina, igen. När han var sex år gammal åkte dem för att besöka Abdullahs grav utanför Medina.

Amina, lilla Muhammad Abdul-Muttalib och tjänarinnan begav sig av ut i öknen mot Medina.

På hemresan blev Amina väldigt sjuk. Muhammeds ögon fylldes med tårar där han låg bredvid sin mor.

-          Åh Barakah, jag kommer snart att dö. Ta hand om min son Muhammed. Hans pappa dog när han fortfarande låg i min mage och nu dör jag framför hans ögon. Barakah, var som en mor för honom. Lämna honom aldrig, viskade Amina innan hon tog sitt sista andetag.

Profeten Muhammad flyttade hem till sin farfar Abdul-Muttalib. Han älskade sitt barnbarn väldigt mycket, till och med mer än sina egna söner. Det var bara Muhammad som fick sätta sig på Abdul-Muttalibs madrass som låg bredvid Kabah. Men bara två år senare, dog även Abdul-Muttalib. 

Ännu en gång fick den lilla pojken flytta, denna gång till farbrodern Abo Talib. Abo Talib var en snäll men mycket fattig man. För att hjälpa till i hemmet började Profeten valla får i dalarna utanför Mecka.

Profeten växte upp och 25 år gammal fick han arbete hos en kvinna som hette Khadija. Han skulle resa till Syrien för att köpa varor som hon sedan skulle sälja i Mecka. Allah välsignade denna affär och gav henne större vinst än vanligt. 

Khadija var mycket nöjd. Allt de goda hon fått höra om Profeten Muhammad fick henne att börja tänka på giftermål. I en dröm såg Khadija den skinande solen stiga ner från himlen in i hennes trädgård. Solen lös upp hela hennes hem. När hon vaknade fick hon den underbara drömmen tydd. Drömtydaren berättade att solen var Allah Sändebud som snart skulle komma och han skulle föra med sig mycket gott till henne. Nu visste Khadija att den bästa mannen för henne att gifta sig med var Muhammad.

Det dröjde inte länge så var de två gifta. Khadija var över 40 år gammal och Profeten var 25 år. Tillsammans fick de sex barn, Al-Qasim, Abdullah, Zaynab, Umm Kulthom, Ruqayyah och Fatima. Sönerna dog när de var små. Det var bara Fatima som levde längre än hennes far.

När Profeten Muhammad var 35 år gammal hände något speciellt. Kabah var en gammal byggnad och när Mecka drabbades av en översvämning trodde folket att den skulle rasa ihop. Quraish bestämde sig för att renovera Kabah. Alla i Mecka hjälptes åt. Tillslut var allt klart, nästan…..

Den svarta stenen skulle läggas tillbaks på sin nya plats i Kabah. De olika stammarna kunde inte enas om vem som skulle få den äran. De skrek och bråkade, det höll till och med på att bli krig. 

”Nästa man som kommer ska få döma mellan oss”, sa en av de äldre ledarna. 

Profeten Muhammad klev in på gården som omgav kabah. Han gav dem det goda rådet att hämta ett tyg och lägga stenen i dess mitt. Varje klanmedlem skulle sedan ta varsitt hörn och gå mot Kabah. När de kom fram tog Profeten stenen mellan sina händer och lade den till rätta. Alla var glada och nöjda över den goda idén och inget blod behövde spillas.