Tema historiska hjältar - Umar ibn Abdulaziz

Vi har en mediehysteri med president valet i USA och vad passar då bättre än att prata om en man som många lärda anser vara det århundradets återupplivare av sunnah. En man som föddes med guldsked i munnen men som gav upp allt när han fick ansvaret för ummaht. Från palats till lerhus. Han var inte en man av tomma ord utan en man som levde sina ord. Endast 30 månader i makten men som lade spår i ummaht och än idag lever kvar som förebild. 

Må Allah vara barmhärtig med honom. 

Han var Umar ibn Khattab ättling och hans historia börjar när Umar är ute på en av sina nattvandring. Som khalifa var Umar ibn Khattab mån om sin befolkning och vad de ansåg om honom så på nätterna vandrade han på Medinas gator och under en av dessa vandringar lutade han sig mot en vägg och hörde en mor be dottern späda ut mjölken de skulle sälja med vatten.  Dottern vägrade och sa att Umar förbjudit detta. Mamman svarade; "Gå upp och späd ut mjölken för du är på en plats där Umar inte kan se dig." Flickan svarade, "Även om inte Umar hör mig så hör Allah allt."  

Flickans gudafruktan gjorde att Umar ville att en av hennes söner skulle gifta sig med henne. Sonen Asim gjorde det och de fick en flicka som hette Layla.

Den tidens khalifa hette Marwan. Marwans yngre bror var en god man som bestämt sig för att gifta in sig i Umar ibn Khattabs familj. Det var inte lätt men tillslut gifte han sig med Layla och på så sätt föddes Umar ibn Abdulaziz in i kungahuset och rikedom.  

Umar ibn Khattab hade drömt att en av hans avkommor skulle bli khalifa och etablera rättvisa i världen. I drömmen hade barnet ett märke i ansiktet och efter denna dröm letade Umars ättlingar efter detta märke. När Umar ibn Abdulaziz var liten blev han sparkad i ansiktet av en häst och fick ett ärr i anisktet något som fadern var glad över då detta kanske var det tecken som Umar ibn Khattab drömt om. 

Abdulaziz var guvernör i Egypten men Abdulaziz blev kvar i Medina hos Umar ibn Khattabs son, Abdullah ibn Omar, för att studera islam. En dag missade han bönen så brev skickades till fadern om vad som hänt. Fadern frågade om anledningen och när han hörde att sonen varit upptagen med att fixa sitt hår beordrade fadern att håret skulle rakas av.

Anas ibn Malik sa "jag har inte sett någon vars bön likna Profetens bön som den pojkens": 

Umar ibn Abdulaziz farbror var Khalif Abdul Malik och han gifte sig med dennes dotter, Fatima. Några år var han guvernör i Medina och han samlade 10 lärda och sa att deras jobb var att rätta honom om han gjorde fel. Under hans tid som guvernör flyttade fler och fler till Medina för att bo under en rättvis ledare. 

Han flyttade senare till Bagdad för att råda khalifa som styrde. Nu var hans kusin vid makten och genom att vara vid hans sida kunde han påverka till det bättre. Man styrde över den muslimska världen med förtryck och pengarna gick till de styrande och deras släktingar. Mycket var fel men Umar gav inte upp. 

När khalifa Sulayman insjuknade väldigt ung och han ännu inte valt sin efterföljare bestämde han sig för att överlämnade ansvaret till Umar. Ingen visste om detta, inte ens Umar, så när beslutet lästes upp var alla chockade. Sulayman hade valt Umar före både bröder och sina barn. Umar sa; "Inna lillahi wa inna ilaihi rajioon. 

Han vände sig till folket och sa att varken de eller han hade valt detta ansvar så låt oss välja vem som ska bli khalifa. Folket valde honom. Han sa, "Åh folk lyd mig så länge jag lyder Allah och om jag är olydig mot Allah då behöver ni inte lyda mig:"  

Under sin tid gjorde han stora reformer som inte gillades av prinsar och prinsessor. 

De styrande hade länge tagit pengar från bayt al mal till sig själva istället för till folket. Nu var detta slut och han började med att ändra sin egen nkomst så den blev den lägsta möjliga. Han ansåg det inte rätt att han skulle få bo i ett vackert slott gratis bara för att han blivit khalifa medan folket gick hungrigt så han flyttade till ett enkelt lerhus och gav bort allt han ärvt då han inte visste vart dessa pengar kom från. Han gav frun Fatima valet att flytta med honom och ge upp sina smycken och rikedomar eller att skiljas. Hon flyttade med honom då hon var en gudsfruktande kvinna. Han bar enkla kläder, likt en miskin och lämnade sina fina kläder bakom sig. De 23 000 dinarer de fick från auktionen av deras ägodelar gav han bort i sadaqa. Som khalifa spenderade han bara 2 dirham om dagen. 

En gång kom en kvinna från Iraq. Hon hade fem handikappade döttrar och kunde inte jobba då hon var tvungen att ta hand om dom. Hon blev visade till khalifas hem. En enkel boning. Inne fann hon Fatima som fixade. Så kom en man in och började laga väggen med lera. Kvinnan frågar Fatima om hon inte ska täcka sig då det finns en man i huset men hon sa att mannen var amir al mominen. Kvinnan förklarade sin situation och Umar började gråta. Hur många i hans ummah var det som led? Och allt det på hans axlar. Han skickade med henne ett brev att ge guvernören där hon lovades månadsbetalningar för varje barn. När hon återvände och gav guvernören brevet föll han i gråt och sa, "Allah jarhamho." När kvinnan förstod att Umar dött skrek hon till. Hon var rädd att hon inte skulle få någon hjälp men guvernören lovade henne att han skulle hedra Umars vilja. 

En annan kvinna från Egypten skrev och klagade att hennes mur hade gått sönder och någon tog hennes kycklingar. Umar ordnade så det blev fixat. Vi kan ju tänka att det var då och inget dagens politiker skulle ha tid med men vi glömmer att Umar regerade över ett rike större än något idag. Från Frankrikes gränser i väs till Kinas gräns i öst. 

En dag fann Fatima honom i tårar och frågade varför, 
"Jag har blivit satt som ledare över muslimerna och jag tänkte på de fattiga som är hungriga, den sjuke som är utblottad, den nakne som är i nöd, den förtryckte som är drabbad, den oskyldige som är fängslad, den gamle som är svag, och den med stor familj men lite inkomst. Alla dessa och deras lika på jordens alla hörn och områden, och jag kände att min Herre kommer att fråga mig om dom på Domedagen och jag fruktar att jag inte kommer att kunna försvara mig på något sätt så jag grät."  

Några saker han gjorde för att förändra; 

Han avskedade de förtryckande guvernörerna. 

Han friade slavar och slutade ge ut pengar till eliten. 

Han påbörjade en officiell samling av ahadith. 

Folk konverterade i massor och en del oroade sig över att de inte skulle få jiziya och inkomsterna skulle minska då sa han, "Vår ädla profet var sänt som en profet inte en skatteindrivare." Han avyttrade skatter och fick klagomål om att pengarna skulle sina då svarade han, "Då blir jag glad, för vid Allah, att se människor träda in i islam så att du och jag kan bruka jorden med våra händer och tjäna vårt uppehåll." 

Pengar som kom in spenderades i dess områden iställer för att skickas till huvudstaden så kanaler, vägar, gästgiverier för resande och sjukhus byggdes runt om i riket. 

Under hans tid var folk nöjda och man fann knappt någon om tog emot sadaqa. 

Det fanns rättvisa i domstolarna. Han hade redan tidigare klagat på tidigare khalifa att orättvisa domar utfärdades av guvernörer så fort de ogillade någon som ex Hajjaj. En gång mördades en icke muslim av en muslim när Umar fick reda på vad som hänt beordrade han rättvisa. 

Han påminde mycket om Umar ibn Khattab och när släktingarna klagade på reformerna sa en faster att hur trodde ni att det skulle gå när ni gifte in er i Umar ibn Khattabs släktled. 

En gång bjöd han in de rika släktingarna på mat och låste dörren. Han lät männen sitta timme efter timme utan mat. Självklart var de hungriga och frågade efter maten. Umar ibn Abdulaziz sa att de får vänta då han förbereder en god måltid. När maten väl kom in var det den enklaste maten man åt på den tiden och de åt och åt tills de var mätta. När de var mätta och belåtna sa han; "Tyckte ni om maten. Ni åt mycket." "Vi var väldigt hungriga och det var allt du gav oss," svarade de. "Är ni mätta," frågade Umar. "Ja,"svarade de. "Om ni kan bli mätta på denna enkla rätt hur kommer det sig att ni har blivit så slösaktiga och slösar bort ummahts pengar?" 

I 30 månader kom han att styra innan han blev förgiftade. Han slav förgiftade honom med löftet om pengar och att bli fri. Umar förlät honom medan pengarna han fått skänktes till bayt al mal då man måste betala diyah när man dödar någon. Genom att vara hård mot eliten fick han många fiender. Må Allah ge honom shahada. 

Till och med de vilda djuren lämnade boskapen. En beduinkvinna sa när hon en morgon fann ett får som dödats av en varg. "Umar är nu död." När de frågade hur hon visste sa hon, "Så länge han regerade åt inte en enda varg mina får". 

No father wants to see his children suffer, but the quality of sacrifice was instilled within his offspring as well. It is narrated that once at the time of Eid, his wife requested him to take his salary one month in advance to buy his children some new clothes. They had been wearing the same old tattered clothing for some time, and she did not want them to be embarrassed in front of their relatives. Umar ibn Abdul Aziz (RH) went to his treasurer asking for an extra month of allowance to which his treasurer responded, “Oh Amir ul Mumineen, can you guarantee me that you will live for one more month so that you might repay this wealth?”

Umar ibn Abdul Aziz (RH) was unable to and so he returned home. The day of Eid comes and their relatives, officials, and various people come to visit and the children are wearing shabby clothing. At the end of the day, Umar ibn Abdul Aziz (RH) approached his children with tears in his eyes asking for their forgiveness that he could not provide for them. One of his eldest children, Abdul Malik, responds “Oh father, don’t apologize. Today was one of the happiest days of our life. Never have we been able to hold our heads up higher than today. Today, we let the world know that our father, Amir ul Mumineen, will never take even a dirham that is not his right. Our father only provides us with halal money.” Källa

Han släckte ljuset som betalades med bayt al mal pengar om det inte gällde ummaht angelägenheter, han kom sent till fredagsbönen då han väntade på att hans enda tröja skulle torka. 

Som ung hade han all rikedom men med ummahts ansvar på sina axlar gav han upp allt för Allahs skull. 

Utmaning; 

Jag älskar hadithen med liknelsen;

 

"Liknelsen mellan gott sällskap och dåligt sällskap är som den som säljer mysk och smeden. Den som säljer mysk kommer ge dig parfym, du köper lite eller så kommer du få en god doft medan smesen kommer bränna dina kläder eller ge dig en dålig doft." Källa 

Den tål att upprepas och levas efter. Att vara en parfymaffär som sprider sin goda doft. Att vara en positiv kraft att räkna med. Vi behöver mer sånt. En del av oss är blyga men vi ska aldrig tro att det goda vi gör, även om det är litet, går förlorat. Allah ser allt och Han vet. Sprid lite gott den här veckan och låt din omgivning färgas av godhet. 

Jag slås även av skillnaden mellan styrande och styrande. Det finns de som jobbar med människors bäst i åtanke och de finns det som jobbar för att få mer makt till vilket pris. 

Länkar; 

Audio Umar ibn Abdulaziz

Mohammed West om Umar lektion 8a-b

text