Zaynab bint Khuzaimah - givmildhet

"Umm al-Muminen" som stod på tur i vår serie var Zaynab bint Khuzaimah vars man dog under slaget av Uhud. Har inga stenciler denna vecka men här är ungefär det jag pratade om;

Quraish var arga efter förlusten vid slaget av Badr och ville ha revansch. En armé med 3000 krigare gav sig av för ännu ett krig. När muslimerna fick höra att de var på väg samlade de en armé på 700 soldater.

Två män gjorde dua innan slaget. Den ena bad, "Åh Allah" När vi möter fienden låt mig då möta en stor och stark man som jag ska kriga mot för Din skulle. Låt mig vinna över honom så jag kan döda honom och ta hans vapen."
Den andre mannen, Abdullah ibn Jahsh, sa Amen sedan bad han, "Åh Allah! Låt mig möta en stor och stark fiende som jag ska kriga mot för Din skull. Låt honom ta tag i mig och skära av min näsa och mina öron så att jag kan säga när jag möter DIg, "Det här var för Din skull och för Din Profets skull" och Du ska säga att jag har talat sanning."

Abdullah ibn Jahsh blev kallad "den som stympades för Allahs skull" när de hittade hans kropp bland de döda. Många muslimer dog denna dag till och med Profeten skadades. Ett tag trodde man även att han var död. Tillslut fördes han i säkerhet och muslimerna kunde återvända till Medina.

Zaynab bint Khuzaimah var änka efter Abdullah ibn Jahsh. Profeten gifte sig med henne för att kunna ta hand om henne. Han lärde även sahaba att gifta sig med änkorna och ta hand om deras barn. Ingen man skulle behöva oroa sig över sin familj om han dog i krig.

Zaynab fick smeknamnet "Umm al-Muminen" men hon hade även ett annat smeknamn sedan tidigare; Umm al-Masakin - de fattigas moder. Hon var känd för att alltid ge något till den som behövde. Hon klarade inte av att vända sig bort och strunta i den som var fattig.

En gång kom en man och knackade på hennes dörr och bad om lite mjöl. Zaynab gav honom det sista hon hade. På den här tiden hade inte människorna ett kylskåp, en frys och skåp fulla med mat trots det gav hon bort det lilla hon hade och gick och lade sig utan att ha något att äta på kvällen. Hon litade på Allah, att Han skulle ge henne mat precis som Han ger fågeln mat som lämnar sitt bo varje morgon. Fågeln har inget skafferi eller kylskåp istället flyger den ut för att leta varje morgon.

Som pyssel dekorerade vi små tändsticksaskar och fyllde dem med godis. Denna lilla present skulle de ge till någon som behövde...
Så sött när en flicka säger, "Nu vet jag vem jag ska ge den till. Jag brukar se fattiga sitta vid centrum och då ska jag ge den." Må Allah skydda dessa små rena barn. amen