Tema Profeter - Ismail [aleihi salam]

För många tusen år sedan var Mecka en öde dal. Sanden bredde ut sig som en matta bland stenar, berg och små torra buskar. Under ett av de fåtal träd som fanns i området låg en liten baby på en djurhud.

Långt bort i fjärran, utom synhåll, höjde fadern, Profeten Ibrahim, sina händer och bad;

”Herre! Jag har låtit min familj bosätta sig i en dal med obrukbar jord, nära Ditt heliga hus. Låt människorna tycka om dem så att de får hjälp att försörja sig. Ge dem riklig skörd så att de ska tacka dig.”

Allah skulle ta hand om dem, det visste Hajar men det dröjde inte många dagar så var både dadlarna och vattnet de haft med sig slut. Mjölken i hennes bröst sinade och det lilla barnet, Ismail, började gråta utav törst. Hajar skyndade iväg upp mot närmaste höjd för att se om hon kunde finna någon hjälp. Förtvivlat sprang hon fram och tillbaka mellan bergen Safa och Marwa. När hon sprungit mellan bergen sju gånger hörde hon ljudet av vatten som sipprade fram mellan Ismails ben. Ängeln Jibril hade grävt fram den bortglömda zamzam källan. För att hindra vattnet från att rinna iväg byggde Hajar upp en barriär. Om hon inte gjort det skulle en flod runnit fram mellan bergen.

I ett ödeland är vatten det viktigaste av allt. Utan vatten kan ingenting leva. Snart fylldes himlen med fåglar som kallade på varandra, äntligen hade de funnit vatten. En stam från Jemen såg dessa fåglar och kom för att fråga om de kunde bosätta sig vid vattnet tillsammans med Hajar och Ismail. Hus efter hus växte fram och Mecka blev till en stad. Ismail växte upp och lärde folket hur man skulle dyrka Allah medan han lärde sig det arabiska språket. Folket respekterade honom och han gifte sig med en av deras döttrar. Från Ismaels avkommor föddes många tusen år senare Profeten Muhammad. 

Profeten Ibrahim hälsade regelbundet på sin familj i Mecka. När Ismail var 13 år gammal, såg Profeten Ibrahim i en dröm, hur han offrade Ismail. Det var en dröm från Allah. Profeten Ibrahim berättade om drömmen för Ismail. Ismail, som också skulle bli profet, sade till sin far att han skulle göra såsom Allah hade befallt. På vägen till Mina, där Ibrahim skulle offra Ismail, försökte Shaytan stoppa dem tre gånger, men han lyckades inte. Profeten Ibrahim knöt en ögonbindel över ögonen sen drog han kniven över Ismails hals, när han tog bort ögonbindeln från ögonen fick han se att Ismail fortfarande var oskadd.  Bredvid dem stod en bagge. Ibrahim trodde att Allah avvisat hans offergåva men i det ögonblicket hörde han en röst säga:

” O Ibrahim, du har visat att drömmen var sann och vi belönar dem som gör rätt.”Qur’anen 37:105

Istället för att offra Ibrahim offrade dem baggen. Vi firar Eidul -Hadj (Adha) till minnet av Ibrahims offer. Allah säger i Qur’anen: 

”Aldrig skall du uppnå rättfärdighet om du inte på Allahs väg ger bort det du älskar mest.”Qur’anen 3:91

Efter att modern, Hadjar dött, fick Ibrahim en order att bygga ett hus för dyrkan i Mecka så han återvände till Ismael och tillsammans byggde de Kabah. Ismael hämtade stenar medan Ibrahim byggde upp väggarna medan de byggde bad de; 

"Herre! Tag nådigt emot vår [möda]! Du är den som hör allt, vet allt." 2:127

Läxa; 

Moskén är den mest älskade platsen hos Allah, då de är byggda för de troende så de kan dyrka Honom däri. Vi går in med vår högra fot och säger, "Allahomma iftah li abwaab rahmatik (Åh Allah öppna för mig dörrarna för Din barmhärtighet) och när han går därifrån går man ut med vänster fot och säger, "Allahomma inni asaluka min fadlik, (Åh Allah jag ber om Din frikostighet). Profeten sa även, "När någon av er träder in i moskén, låt honom inte sitta ner förrän han har bett två rakah sunnah." (sahih Bukhari 433)

Moskén är en plats vi ska ära och hålla ren. Så om vi ser smuts så tar vi bort det. Profeten sa att en av de värsta gärningar man kan göra är att lämna kvar "slem" i moskén utan att gräva ned det. På denna tid fanns inga mattor i moskén så självklart får man inte lämna kvar slem eller annat smuts efter sig utan istället måste vi hjälpas åt att hålla moskén ren med god lukt. 

Vi ska inte höja rösten, till och med när vi läser koranen så vi inte stör andra i moskén. Vi får prata om annat än Allah i moskén och det som är haram att tala om annars är haram även i moskén ex. prata illa om andra, svära osv. Vi ska inte prata högt och skratta om någon ber utan vi måste ta hänsyn till varandra men det är tillåtet att ha roligt och skratta. Vi ska vara på vårt bästa sätt i moskén och tänka på andra som är där. 

Tänk på hur du själv luktar när du går dit. Tänk på andra som ska stå bredvid dig och det är aldrig kul att stå bredvid någon som luktar vitlök, stinker svett, röklukt osv. Man får äta i moskén men tänka på att inte smutsa ner den eller ha med mat som luktar starkt (typ vitlök). 

Kvinnor som har mens ska inte sitta i bönesalen men får gå igenom den till en annan plats så länge hon vet att hon inte kommer att smutsa ner böneplatsen. 

Säg salam aleikom när du kommer in och när du går. 

Veckans läxa är att kunna dua när man går in i moskén. 

Pyssel;

Vi gör ljuslyktor som ska föreställa moskéer. Skapamer.se har bra och billig självtorkande lera som är enkel att jobba med. Man måste jobba fort (speciellt med DAS) då den torkar ganska fort. Jag klippte ut en form från papper och kavlade ut leran sedan är det bara att skära ut din form och sätta fast den på en rund botten. Rulla ihop lite tjockare papper som du kan stabilisera med i mitten så det inte sjunker ihop. Vi har försökt att forma lera efter något fast föremål, typ glas, men när leran torkar brukar den spricka då den krymper lite. Jag gillar den lite genomskinliga, flammiga effekten som vattenfärger gör därför målade jag med det medan detaljer av guld är med vanlig akrylfärg. 
Ett enklare "huspyssel" med lera är att göra sådan som jag gjorde ovan. Kavla ut leran till en rektangel. Skär ut toppen till tak och vik över leran nedtill. Forma som en skål och nyp till i kanterna. Torka och dekorera. 

Länkar; 

Story of Ismael