söndag 24 februari 2019

Tema Profeter - Ibrahim [aleihi salam]




Profeten Ibrahim brukar kallas Profeternas fader och som vi nämnt tidigare var han en av de speciellt utvalda profeterna - olil azam. Han kallas även khaliloAllah – Allahs nära vän, ett ummah, en imam, alla profeter som kom efter honom var från hans avkommor.

Ibrahim föddes i ett hem där man dyrkade statyer i kungariket Babylon, Irak. Hans far var känd för att göra gudar av sten som folket dyrkade. När Ibrahim såg han statyerna som leksaker som han red och sparkade på. När han sedan såg folket be till dem i templet frågade Ibrahim sin far varför de placerade leksakerna i templet. "Dessa statyer representerar våra gudar. Vi dyrkar dem, vi ber dem om hjälp och ger dem gåvor," svarade fadern. Något som Ibrahim inte förstod sig på. 

På jakt efter sanningen 

Åren gick men det förändrade inte Ibrahims åsikt. Han skrattade när de gick in i templen med sänkta huvuden, i tystnad offrade mat till statyerna. De grät och bad om deras förlåtelse. Dessa statyer som inte kunde hjälpa någon eller skada någon. Ibrahim visste att statyerna inte var några gudar. Gud är mäktigare än det folket dyrkade. 

En natt gick Ibrahim upp till bergen och såg ut över natthimlen. Han såg på en lysande stjärna och sa till folket, "Kan detta vara min Herre?" När stjärnan försvann sa han, "Jag ogillar saker om försvinner." Stjärnan försvann så det kunde inte vara gud. Gud finns alltid. När månen steg upp och spred sitt sken över natthimlen sa han, "Kan detta vara min Herre?" Men månen försvann. Vid gryningen steg solen upp och han sa, "Kan detta vara min Herre, den är större?" När solen gick ner sa han, "Åh mitt folk jag är fri från det ni dyrkar vid sidan av Allah! Jag har underkastat mig Han som skapat himlen och jorden, och jag ska aldrig sätta någon vid Hans sida." Ibrahim hörde Allah kalla till honom, "Åh Ibrahim!" Ibrahim blev skakad och sa, "Jag är här min Herre!" "Underkasta dig Mig! Var muslim!" Ibrahim gjorde sujood tills det blev natt igen. Han reste sig och återvände hem med lugnt hjärta, full av övertygelse att Allah väglett honom till sanningen. 

Ibrahim bjuder in sin far till Islam

Nu börjar Ibrahim kalla folket till sanningen och den första att tala med var fadern, som han älskade. På bästa sätt sa han, "Min far! Jag har fått kunskap som du inte har, så följ mig Jag ska vägleda dig till den rätta vägen." Hans far svarade ilsket, "Förnekar du mina gudar, Ibrahim? Om du inte slutar ska jag stena dig. Gå härifrån innan jag bestraffar dig." Ibrahim svarade, "Fred över dig! Jag ska be min Herre om förlåtelse för dig."

Ibrahim förnekar statyerna

Ibrahim lät fadern vara och vända sig till folket istället som förnekade honom och hotade honom. Ibrahim smed då en plan för att förstöra deras statyer. En stor högtid närmade sig då folket lämnade staden för att fira vid flodens kant. När alla gått tog Ibrahim med sig en yxa och gick till statyerna i templet. Statyer i alla dess former stod uppradade med tallrikar med mat som offrats vid deras fötter. Mat som var orörd. ”Varför äter ni inte? Maten blir kall”, skojade Ibrahim. Sedan tog han sin yxa och slog sönder alla utom den största. Han hängde yxan runt dess axlar och gick.

När folket kom tillbaka och såg förödelsen undrade vem som gjort detta och tänkte på Ibrahim som talat illa om deras gudar. ”Är du den som gjort det här?” frågade de när han först till templet. ”Nej, det är den största av statyerna som gjorde det till era gudar. Fråga dem och se om de svarar,” sa Ibrahim. ”Du vet att dessa gudar inte kan tala!” sa de otåligt. ”Hur kommer sig det då att ni dyrkar något som varken kan tala eller se, eller försvara sig själva. Har ni förlorat förståndet?” svarade Ibrahim.

De föll i tystnad en stund efter som han hade rätt i det han sa. De visste att hans ord var sanna men stoltheten förhindrade dem från att acceptera den. Istället började de skrek de, ”Bränn honom! Bränn honom! Hämnas våra gudar!”

Ett mirakel

Prästerna och kungen avi Babylon bestämde att Ibrahim skulle brännas. En enorm grop grävdes och fylldes med ved. Eldsvåderna var så höga att fåglarna undvek att flyga över den utav fruktan för att de skulle brännas. Ibrahim kedjades till händer och fötter sedan placerades han i en katapult och slungades in i elden. Innan han slungades iväg kom ängeln Jibril till honom och frågade, ”Åh Ibrahim! Är det något du önskar?” Ibrahim kunde be om vad han ville men det han bad om var, ”Jag önskar endast att Allah är nöjd med mig.” Ibrahim slungades till eldens mitt. Allah tillät inte att Hans Profet skulle dö så Allah beordrade elden att förbli sval och en säkerhet för Ibrahim. Elden brände endast bort Ibrahims kedjor men han förblev orörd. Ibrahim steg ut från elden som om han steg ut från en trädgård. Inte en del av hans kläder eller honom hade rörts av elden. Folket såg på i chock och sa, ”Otroligt! Ibrahims gud har räddat honom från elden.”

Ibrahim talar med kungen

Miraklet spred sig och kungen av Babylon kände att hans makt vid tronen var hotad eftersom kungen av Babylon sa att han var en gud. Han sände efter Ibrahim för att utmana honom inför folket. De skulle se att han var en gud medan Ibrahim var en lögnare. Han frågade, ”Vad kan din gud göra som inte jag kan?”
”Min gud är Den som ger liv och död”, svarade Ibrahim.
”Jag ger liv och död. Jag kan ta en person från gatan och få honom avrättad och jag kan ge min förlåtelse till någon som fått dödsstraff”, sa kungen stolt.
”Nåväl, min Herre Allah får solen att resa från öst. Kan du få solen att resa från väst?” frågade Ibrahim.
Kungen hade slagits ut framför sitt folk. Utan svar förblev han tyst medan Ibrahim återvände till folket och kallade dem till den enda sanna guden – Allah.

Utvandring

Endast två personer trodde på Ibrahim och följde hans väg. Sara och Lot. När han gjort allt han kunde för sitt folk valde han att lämna Babylon och resa till andra platser för att sprida Hans budskap. De reste genom Syrien och Palestina, kallade till Allahs väg och spred godhet. Ibrahim gifte sig med Sara medan Lot emigrerade till Sodom och slog sig ner där.

Sara och Ibrahim hoppades på att få barn men åren gick och inga barn fick de. De flyttade till Egypten där kungen gav Sara en slavinna, Hadjar. Sara såg hur Ibrahim blev äldre och äldre och det gjorde ont i henne att se honom utan barn så hon erbjöd sin slavinna till honom som fru och bad Allah att välsigna dem med ett barn. Hadjar födde Ismail. Fjorton år senare, trots att Sara var gammal, blev hon gravid och födde sonen Ishaq. (http://www.qtafsir.com/index.php?option=com_content&task=view&id=1716)

Ibrahims tre lögner

Ibrahim yttrade aldrig en lögn utom vid tre tillfällen;

Första gången när han sa, ”Jag är sjuk.” Det var den dag då folket skulle ha fest för deras gudar och Ibrahim ursäktade sig själv med att han var sjuk.

Andra gången var när han sa, ”Det var inte jag utan den största statyn som gjorde det.”

Tredje var när Ibrahim och Sara reste och kom fram till en tyrann. Någon berättade för tyrannen om den vackra kvinnan som reste med Ibrahim. När Tyrannen frågade Ibrahim om kvinnan sa han att hon var hans syster. När Ibrahim gick tillbaka till Sara varnade han henne, ”Åh Sara! Det finns inga troende på denna jord utom du och jag. Denna man frågade om dig och jag sa att du var min syster. Säg inget annat än det jag sagt.” Tyrannen kallade på Sara. Han försökte ta tag i hennes hand men blev förlamad så han sa, ”Be till Allah för mig så ska jag inte skada dig.” Allah bad att han skulle bli frisk. Han försökte nå henne en gång till men handen blev stel igen. Han bad Sara om hjälp igen och hon bad Allah att bota honom. Tyrannen kallade på en av sina slavar och sa, ”Ni har inte hämtat mig en människa utan en djävul.” Tyrannen gav Sara slavinnan Hadjar. När Ibrahim såg dem komma frågade han, ”Vad hände?” Hon svarade, ”Allah lät den otroendes plan gå om intet och gav mig Hadjar som hjälp.”

Läxa; 

SÄG: "Min Herre har lett mig till en rak väg, till den sanna tron, Abrahams rena, ursprungliga tro - han som vägrade avgudarna sin dyrkan."  6:161

Allah säger i Koranen att Profeten Ibrahim var ”Hanifan musliman” och vi ser hur han under hela sitt liv kämpade för att sprida tawheed - monoteism, och varna människorna för shirk. Tawheed är att veta att Allah är den Ende guden och att det inte finns någon som Honom. Tawheed delas in i tre delar: 

Robobiyyah - att upprätthålla enhet i Allahs herravälde
Uluhiya - att upprätthålla enheten i dyrkan till Allah
Asmawa sifaat - att upprätthålla enheten i Allahs namn och attribut


Nästa vecka vill jag att barnen berättar om olika former av shirk som de sett/läst/hört under veckan. Att känna igen shirk är ett sätt att veta vad man ska undvika. Under vilken del av de Läsa surah Ikhlas och veta dess betydelse. 



Pyssel;

Mandalaljus. Vi dekorerar ljus med ljuspennor, vax och stenar. Jag använde schablon från Panduro till mina. 

Ibrahim sattes i en eld som skulle bränna honom om inte Allah gjort den sval och skön. 

Hade jag inte planerat in lera under senare pyssel hade jag gjort en väggdekor som de här (utan någon shirk antydan!) Ibrahim blickade ut i rymden på Allah skapelse och gjorde sedan sujood fram till natten. Profeterna historier visar gång på gång hur vi ska reflektera över khalqAllah.  

Länkar; 

Vad är tawheed? 
Profeten Ibrahim audio svenska del 1
Profeten Ibrahim text på engelska

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar